onsdag 31 augusti 2011

Ja, man har ju inte långtråkigt i alla fall! De senaste dagarna har vi hunnit ställa ett par musiknummer, flera scener, två solosånger, stuka en fot, gå igenom ljustankar för hela föreställningen, öva igenom det vi gjort och våra solister har dessutom hunnit lära sig grunderna för rock´n roll-dans med vändningar och lite lyft! Kevin har en riktigt bra Danny på gång, (fan han är begåvad! ) och Jonas Keninckie blir något extra ( För Jonas är ju något extra!)
Det är kul, men också svårare än jag trott. Framför allt svårare på ett sätt jag inte väntat, tror jag. Det är något med tempo, rytmik och flyt..? Att få tempo utan att det känns stressat, att hitta flyt utan att det blir ytligt. Att vila i skeendena och lita på scenernas innehåll och inte känna sig tvungen att fylla ut med en massa annat. Lurigt och en utmaning.
Det är inga problem att fördjupa karaktärerna och verkligen undersöka vilka de är och hur deras relationer är. Det finns hur mycket som helst i den här ungdommarna som vi alla kan känna igen. Det är kul och givande och alla är verkligen villiga att göra den resan med mig. Härligt.
Sara drämde av en riktigt rörande "Finns det någon framtid" ( Hopelessly devoted) idag och det var bara toppen på det berget!

Senast idag hittade vi verkligen in i sången "Det finns det som värre e" ( alltså, There are worse things...) och scenen som leder oss dit. Frågan är om vi inte hittade Den ingången. Verkligen knäckte nöten, för det är en nöt! Jag har alltid tyckt att scenen innan är är bra och att sången är bra, men har aldrig sett en uppsättning där jag förstått varför Rizzo sjunger den till Sandy- en tjej hon bara visat förakt -efter att ha avvisat alla sina närmsta vänner. Varför väljer hon- tjejen som aldrig blottar en svaghet, som alltid skyddar sig men en vass kommentar och ett avståndstagande- att plötsligt öppna sitt hjärta för Sandy? Det tycker jag att vi kom på idag! Hoppas jag tycker det imorgon också. Och att ni som tittar förstår vad vi tänker.

Nu ska jag göra schema för kommande repdagar.

Grease är vår värld!
Ola, regissör och koreograf

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar