Premiären avklarad!!

Igår var det äntligen premiär! Nerverna var nog lite i gungning hos oss alla. Själv ägnade jag dagen åt att bl a handla alla i ensemblens favoritgodis, ställa iordning i foajen, ordna recensionsbilder och så till sist fick jag ställa mig i biljettluckan. Dagen till ära fick jag svinrygg och 50-talsklänning. Jag blev faktiskt riktigt stilig om jag får säga det själv. Graden av förvandling var så stor att mina barn och föräldrar först inte kände igen mig! Premiären gick fantastiskt bra och vi fick stående ovationer. Alla i ensemblen gjorde ett kanonjobb!! Det var lite sjå med att samla ihop gänget till en premiärskål, då alla hade en massa bekanta på plats. Men till slut avrundades kvällen i en gemensam skål för oss. Ikväll är det premiärfest på riktigt efter dagens matiné och imorgon är det ledigt så det finns inga restriktioner för firandet :)
Den första av recensionerna har också trillat in. Det är Kvällsposten som gett oss tre getingar. De skriver bl a "Kebin Borg glänser som hunken Danny". "Sångnumren håller hög klass rakt igenom, det finns ett par riktigt sylvassa pipor i ensemblen, och när energin lyfter som mest behöver man inte ens blunda för att befinna sig i 50-talets jänkarland". Det är alltid lite nervöst att vänta på recensionerna och nu blir det att vänta ända tills på måndag då Kristianstadsbladet och Norra Skåne kommer ut.
Men först är det fest!!!!
Åsa Jensen - producent

Dan före dan före dan före dan!

Lördagens och söndagens orkesterrep avlöpte väl. Eller på lite rakare svenska, det gick bra i helgen.Det är alltid en kick när det tillkommer en ny del under en produktionsperiod. Kostym, ljus, eller som nu i helgen, orkestern. Det heter ju det i musikteater sammanhang,orkester, men i det här fallet är det mer passande att säga bandet. I år har vi ett effektullt rockband , vilket ju knappast kan förvåna eftersom vi spelar en musikal med 50-tals rockmusik. Eftersom vår tidsplan är som den är, innebar orkesterrepet inte att vi bara drog igenom låtarna med bandet utan dessutom gick igenom alla sceniska övergångar. Men det flöt på som attan, vi löste i princip alla knutar ( och de vi inte löste då löser vi nu) och hann göra ett genomdrag utan stopp av varje akt. Kändes bra.
Rickard satt och skissade ljus under tiden och jag gillar hans tankar och lösningar. Det blir alltid så snyggt när han ljussätter! Dessutom var ju Jenny, vår scenograf på plats och fixade och grejade tillsammans med teknikerna Mårten och Olof och ljud- killarna Jon och Martin hade fullt upp med ljudinställningar, mikrofoner och stickord till de förinspelade inslagen. Och på söndagen var dessutom vår kostymör Fredrika på plats och justerade och pillade, så nog var det en helg full av energi och kreativitet! Vi har ju några små tekniska utmaningar kvar, men det är ju inte fredag än!
Det är lätt att jobba när hela teamet består av begåvade människor som inte ser problem utan bara söker lösningar!Och så känns det verkligen.

Igår, måndag, var det en typisk fixar dag. Först repade vi lite dansgrejor på eftermiddagen, sen kom killarna in och vi stramade i upp deras scener. De har blivit en bra blandning karaktärer; Kevin har hittat sin Danny nu, en övertygande, levande kille med sin charm och raka, tydliga personlighet, Jonas med sin lite hemliga utstrålning och stundtals oortodoxa ( och helt klockrena!) attack in i replikerna ( en mycket mer mångfacetterad Kenickie än jag någonsin sett) Marcus är ett stort,vandrande leende, en Roger som är okomplicerad och härligt rakt på, Filips Sonny är en obekymrad kille utan speciellt utvecklade sensorer för andras känslor, eller sina egna och Joackims lille Doody tror jag alla vill ta med sig hem, osäker och charmig som han är.
Efter det var alla på plats och körde scenbyten tills de gled friktionsfritt. Inte den roligaste repetitionsinslaget under en repperiod, men så skönt när de funkar! Det lyfter ju föreställningen enormt och hjälper till att hålla flyt och tempo.
Sen hann vi med att putsa på alla ensembeldanser också och fick upp de ett snäpp till. Nu har vi en final värd namet!
Men kvällen var inte slut där!
Sångnummret " Det är dig jag vill ha" behövde en tillfixning. Koreografen ( jag) hade gjort en koreografi till gänget runt Danny och Sandy som varken han eller regissören ( jag igen!) var nöjda med. Det gjordes om och blev som vi ( jag och jag) ville ha det. Så nu är även det ett riktigt bra nummer.
Så, vi (alla i teamet, inte bara mina jag!) betar av bit för bit och kväll är det genomdrag med allt. Spännande och välkommet. Nu ska de sista bitarna på plats!
Jag återkommer med rapport.

Ola Hörling, regissör och koreograf

Kristianstad Arena

Idag uppträdde vi i pausen på IFK Kristianstads premiärmatch. Allt gick toppenbra. Det är ju minst sagt ovant att spela i en Arena som tar 4500 personer, jämfört med vår scen på Kristianstad Teater. Efter en räddningsinsats av vår ljudtekniker Jon som styrde upp ljudet gick allt vägen. Men det kommer att vara bättre ljud på Kristianstad Teater, den saken är ju klar. För egen del är jag glad att jag slapp agera ljudtekniker vilket var plan B och det hade verkligen varit en plan B om man säger som så. Alla i ensemblen gjorde en fantastisk insats och nu hoppas vi på än mer publik. Efteråt åt vi tillsammans på MAX, de klarade av min beställning från 25 personer med glans. Heja dem!!! Många lyxmilkshake blev det! Och JA, publiken och vi var glada för IFK Kristianstad vann efter ett oerhört rafflande slut.  Vår kontaktperson Christer kom fram till mig efter matchen och ss "Du har ju en liten IFK:are i dig" efter att jag tillsammans med IFK:s ljudtekniker skrikit oss hesa i slutkampen. Som sagt det var mycket spännande.....

Åsa Jensen - producent

Foto

Igår var det en händelserik och spännande dag. I och för sig känns det som om alla dagar just nu är det, men igår var ändå speciell.
Dels kom bilen, denna mycket efterlängtade scenografidel, på plats! Den är cool och känns helrätt. Äntligen kunde vi repa i den och få en uppfattning om hur scener och sånger kring och i den verkligen blir. Bra, visade det sig. Lite justeringar blev det förstås, men det var kul och alla fick en kick av det. Den ser verkligen helrätt ut, så tack till alla som slitit med den!
Sen var det fotografering för programmet på kvällen. Jag tycker det är jättekul, även om det är rätt slitigt. Dels blir det ett lyft för alla att få frisera och sminka sig och klä sig i sina kostymer. Plötsligt händer det så mycket med alla! Karaktärerna kliver in i skådisarna och du ser inte längre Kevin, Sara och de andra, utan bara en Danny eller en Sandy. Att sen får skapa miljöerna och ta scener och sånger ett par gånger blir också ett sätt för alla att får en tydligare bild av hur det ska bli. Och jag tror alla kände det som Jenny, vår scenograf, sa under fotograferingen av "Sommarnatt": " det här blir bra!"
Det var en lång kväll och alla var tålmodiga, positiva och fantastiska. Rickard skapade ljusmoment på stående fot som gav de bilder jag önskade, Håkan kravlade runt på golvet med sina tre kameror och tog den ena snygga bilden efter den andra och hela ensemblen dansade, väntade, bytte om och agerade med energi och lust hela kvällen. Vilket gäng ni är!!
22.25 var vi klara och alla gick hem. Utom jag och Håkan ( och Sara som dröjde sig kvar för att få smygtitta på bilderna!) som satte oss och gjorde en grovrensning bland de 2890 (!) bilderna. Vi var duktiga ( det är i ärlighetens namn väldigt kul) och kl 00.15 var vi nere i 170. Sara skötte sig exemplariskt och framla inga åsikter om våra val, vilket hon heller inte hade fått. Det lärde jag mig tidigt, att aldrig låta skådisar vara med och välja bilder på sig själva. De väljer alltid fel!
Så nu har vi bra bilder till programmet ( nej, vi ska inte ha 170 bilder i programmet! men vi har ett gäng bra att välja från) en bil och en hårt arbetande ensemble, så oddsen för en bra premiärkväll ser goda ut!

Ni kommer väl?

Ola Hörling, regissör & koreograf

Blåbärsdröm

Nu närmar sig premiären med stormsteg. I helgen var jag i Kristianstad och kollade på repen och kostymprovningen. Det var verkligen kul att komma in i hetluften. Annars håller jag ju mest till i min lilla kammare:) Just nu är det blandade uppgifter för hela slanten. Idag har jag affischerat Helsingborg, där vi gästspelar den 21-23/10. Känns verkligen avlägset just nu, måste jag säga. Helt fantastiskt så har vi sålt ca 6700 biljetter redan så för en annan som håller järnkoll på biljettstatistiken är det verkligen kul läsning. Vill man ha bra platser i Kristianstad är det därför dags att boka!!!! Nu ska jag lägga sista handen vid texterna för programmet. Blir alltid nojig för alla stavfel som kan dyka upp och i år är det fler möjligheter än någonsin. Alla har fått nämna vilken låt på 50-talet de önskar vara, har ju ingen koll alls på om stavningen på dem är rätt insåg jag idag. Nåja, det finns ju google, men lite längre tid än vad jag tänkt mig kommer det nog att ta.... Är lite trött idag eftersom min dotter Matilde kom hem från London där hon varit med sin mormor & morfar igår. De dök upp halv två istället för elva igår kväll. En liten stund jobbade jag och printade biljetter för glatta livet men sedan började jag bli nervös, det var ju trots allt den 11 september, så de sista timmarna blev det inte mycket gjort. Det straffar sig idag.....

PS Handlade en fantastisk god kaka i konditoriet i Åhus, blåbärsgömma, som vaniljhjärta men med blåbär, fördelen med att gå och affischera...

Åsa Jensen - producent

Åsa Jensen - producent

Upploppet!

Nu går vi in slutspurten! Två veckor till premiär och vi har verkligen fått upp farten. På lördag har vi kortymprovning och det är alltid lika kul. Alla förvandlas ännu ett steg mot sin rollfigur och alla får också en ännu lite tydligare bild av vart vi är på väg. Samtidigt kommer vi att repa i varje litet hörn av teatern. Vi fyller verkligen Kristianstad teater med liv och lust! Liv: för ensemblen sprudlar av det och sjunger och dansar som om det kunde förändra världen och Lust: för det finns hur mycket som helt av det i det här gänget. Lust till musikal, lust till att göra något bra av det man fått och lust till...livet? Det blir som en cirkel, det ena berikar det andra och tillbaka igen. Det är fantastiskt att vara mitt i en sådan här process, att få ta del av hur människor utvecklas från dag till dag, hur de växer, berikar varandra, knyter nya band och upptäcker saker i sig själva de inte visste om. Repetitionsarbetet är inte bara en resa fram till premiär, det är också en rabatt för individer att växa i. Vi vattnar varandra med våra talanger, vår lust och kärlek och får, om myllan är den rätta, se hur de omkring oss växer och utvecklas. Det är lika fantastiskt och glädjande varje gång och den energi det frigör ger bränsle till föreställnigen. Allt hänger ihop på fler sätt än man förstår. Grease är verkligen min värld just nu och det är en härlig värld att vara i. Det tror jag alla som befolkar vårt lilla 50-tal håller med om.
Ser fram mot kommande repdagar med energin hos en galopphäst inför finalloppet! Jag stampar lite otåligt och inväntar, lustfylld, morgondagen!

Änglar och Månar

Oj, vad vi har skapat idag!
Den knäppaste kärleksduett jag känner till, Mooning, fick form idag. Det är en söt sång och en gulligt nummer. Jag tycker, naturligvis, att jag valt en bra ( till och med rätt) väg med den sången. Komiken ska ligga i sångens innehåll inte i scenens utförande. Jag tycker den fungerar bäst när den framförs som den käleksförklaring och spirande kärlekssceb den är och att det roliga ligger i vilken väg den gode Roger väljer för att framföra sin djupt kända kärlek.
Sen har Danny och Cha-Cha börjat repa in sin vinnar dans. Ser lovande ut. Kevin är en kämpe som inte ger sig och har repar danssteg med en envishet, övertygelse och talang som är en fröjd att bevittna! Malin, som gör Cha-Cha, är ju en ständig solstråle som med sitt charmiga leende och glittrande ögon får alla i sin omgivning på gott humör. Det är lätt att jobba med sådana människor och det vi fick till, vi gör klart dansen imorgon, känns rätt. Det blir ett bra nummer de vinner med!
Men dagen var inte alls slut där! Innan detta hade vi dessutom hunnit med att dansrepa ett par timmar och spela in någar saker.
Men som sagt, det var punkter kvar på schemat. Scenen med killarna och Frenchy utanför Burger Palace skulle repas, men det blev en lite annorlunda repetition.  Joakim hade blivit jättesjuk och kom inte och Jonas hade ont i foten och behövde ta det lite lugnt, så han var bara med på slutet. Kvar var alltså Filip, Kevin, Elin...och jag. Jag gjorde alltså två roller, när jag var Doody höll jag basebollträet i höger hand, när jag var Kenickie i vänster, vilket inte alls var särskilt tydligt varken fö rmig eller mina medspelare. Men scenen fick form och de andra blir bra, så ...
Sedan avslutade vi dagen med att repetera in Sluta att drömma ( Beautyschool dropaout) och det blev kul. Våra tre små doaänglar blir söta och knäppa, precis som jag vill ha det och Ängeln Filip sjunger underbart och ger en bra karaktär åt den allt annat än snälle skyddängeln. det var kul och vi hade roligt och det vet vi alla att det är ett gott tecken. Och vår Frenchy är så härlig, Elin har verkligen det där extra på en scen. Härligt.
Med tanke på detta är det kanske inte så konstigt om jag har lite  huvudvärk nu,men det var det värt. Verkligen. Imorgon ( idag säger klockan) är det nya tag, så gott natt. Tack för idag

Ola Hörling, regissör/ koreograf